100227: Så är jag kär eller bara galen?
Jag beundrar en person på avstånd.
Ni vet, såna där små saker som hur han går, hans händer, hans ansiktsdrag och sist men inte minst, hans leende. Vågar jag prata med honom? Nej.
Jag känner mig som en tioårig flicka som bara rodnar i hans närhet.
Han vet garanterat inte om att jag finns, än mindre att jag är intresserad av honom.
Att jag ser honom överallt gör inte saken bättre.
Jag tror att jag går och sover tills den dagen då jag flyttar härifrån, bara så ni vet.
100227: September when it comes
I plan to crawl outside these walls,
Close my eyes and see.
And fall into the heart and arms,
Of those who wait for me.
I cannot move a mountain now;
I can no longer run.
I cannot be who I was then:
In a way, I never was.
I watch the clouds go sailing;
I watch the clock and sun.
Oh, I watch myself, depending on,
September when it comes.
So when the shadows link them,
And burn away the clouds.
They will fly me, like an angel,
To a place where I can rest.
When this begins, I'll let you know,
September when it comes.
100227: Think you moron
Idag blir allt annat undanträngt, för här ska jag sitta hela dagen, framför min dator.
Har tänkt att jag måste göra undan allt skolarbete, för jag blir stressad av att ha allting liggandes. Jag får skuldkänslor så fort jag gör något annat än att plugga. Det är väl iochförsig bra inför hösten, med högskola och allt. Men just nu så är det svårt då skolan faktiskt tynger ner mig rejält, och nej, inte skolarbetet, bara av att jag måste vara där.
Just idag är det 104 dagar kvar.
Efter dem har jag alltså spenderat:
13 år
eller 156 månader
eller 4745 dagar
eller 6 832 800 minuter endast för att gå skola här.
Här, på ett ställe där jag en gång trivdes, när det fortfarande var hela världen. Nu vet jag så mycket mer, och inser att jag inte behöver det här alls. Jag är tveksam till alla som säger att man längtar hem till Norrland när man väl flyttat härifrån, det är hemskt, men jag tror inte jag kommer sakna någonting här.
100227:
100226: Perfectly lonely
100225: Flare!
Har hittat det här hos Fred Flare och skulle mer än gärna klicka hem dem och lite mer om ekonomin tillät.
100224: Ärligt talat, det var skönt med ett dåligt svar
100222: Fat city
Jag har lyckats gå ner 9 kg från den 1 januari tills idag.
Den insikten gör att jag blir om möjligt mer motiverad till att träna mer, och nej, oroa er inte, jag äter faktiskt mycket till skillnad från vad jag gjorde förrut. Två månader till, sen måste jag försöka hitta en studentklänning, och förhoppningsvis har jag gått ner ett par storlekar tills dess. Det jag ser som det största problemet just nu är att min mage ser lika stor ut som förrut, eftersom jag tappat alltför mycket i omkrets kring min stackars rumpa (som var knappt märkbar redan innan) och att jag inte riktigt vet hur jag ska träna ryggen för att få bort det fett som är där. Men det går framåt, vänta bara, snart är det jag som är kung!
100218: Maybe I'm just blind
"So hold me when I'm here,
Love me when I'm wrong,
Hold me when I'm scared,
And love me when I'm gone."
Jag är rädd, vet inte vilka ni är eller vad ni tjänar på att trycka ner mig. För det gör ni, hur stark jag än är så skär era ord rätt in i mitt hjärta som kaststjärnor.
100215: Half of my heart
Jag är förälskad i en illusion.
För det är väl vad du är?
100214:
För oss som inte har någon partner, någon att dela dagen med, så känns all denna skyltning i affärerna som ett slag i magen. För vem vill egentligen vara ensam? Jag vill, men ändå inte. Jag saknar att ha någon att ringa till mitt i nätterna, att få söta sms, att bara kunna krypa upp i någons famn, och mest av allt att somna och känna att någon håller om en.
Men samtidigt kan jag inte ha ett förhållande.
Så vem försöker jag lura? Jag förtjänar det inte.
100214: Kort biografi med litet testamente
Ingen kan förstå vad den här mannen är för mig.
100214: Alla sagor, alla under, allt på en och samma gång!
Igår var dagen med stort D, jag och min mor skulle se våra drömmars man, Joakim Thåström. Efter en tre timmars resa, 3-4 timmar spenderade genom att gå i affärer och att äta, så var det äntligen dags för insläppet. Dock trodde jag inte att det var sant, när vi kom in dit ca 10 minuter innan, så var det kanske 30 pers där. 80% av publiken var långa smala pojkar och flickor. Resten var antagligen gamla inbitna Thåström-fans, i min mors ålder och äldre.
Strax innan förbandet klev på scenen så var inte ens halva golvet fyllt, och några stackare satt på sidorna, på sina jävla sittplatser (de behagade inte ens gå ner när Thåström gick upp på scenen och bara halva golvet var fyllt, dålig stil.). Förbandet måste vara något av det sämsta jag hört, åtminstone live, för Johnossi lät nästan lyssningsbara på de inspelade låtarna.
Publikens jubel och sockerdrickan i kroppen när allas vår Joakim Thåström klev upp på scenen var underbart. Jag kom på mig själv med att stå som paralyserad och bara stirra på honom flera gånger under konserten, och jag förstår äntligen vad min mor menar med att "få kontakt", som hon tjatat om sen jag började lyssna på Thåström (eftersom hon är veteran, hennes 15-16e konsert med Thåström).
Han inledde med "Tillbaks till trehörnsgatan", senare under konserten kom flera favoriter som "Rock 'N' Roll är död", "Jag är en idiot", "Sönder Boulevard" och "Fanfanfan". Självklart var ALLT helt underbart, och jag skulle göra vad som helst för att uppleva det igen.
Jag fylldes av kärlek, precis som på herr Winnerbäck i november. Och vad skulle göra min Alla-Hjärtans-Dag bättre än att sväva på Joakim Thåströms kärlek?
Älskade, Älskade Thåström <3
100209: Freerunning
Jag önskar att jag var så pass smidig och vältränad så att jag kunde hålla på med parkour/freerunning.
100206: Kollektivt utanförskap
Har ni någonsin känt att ni glömt bort verkligheten och fastnat i en dagdröm?
Jag är en sån person som ständigt försöker glömma bort omvärlden, genom att dagdrömma. Allting går bra, tills man inser att man faktiskt tror att drömmen är verklighet. När man verkligen tror att man har gått ner de där kilona eller att man faktiskt har den där pojkvännen med så galet bra egenskaper (självklart har han sina små fel också, vem har inte det?).
Det händer mig ofta, och varje gång känns det som att jag faller ner i ett bottenlöst hål, och mitt hjärta får ännu en spricka. Det är aldrig någon annans fel att jag blir deppig, allt handlar om mina drömmar, jag skadar mig själv. Jag önskar att jag kunde sluta dagdrömma, men på något sätt känns det som att jag alltid kommer bära med mig den åkomman.
Jag vill hitta en person som får mig att ge upp mitt drömmande, någon som skakar om mig och säger något i stil med att; Jag är din verklighet nu.
Alltså, jag vill bli riktigt förälskad, jag vill kunna dela mitt liv med någon, men chansen är minimal att jag kommer lyckas med det inom de närmaste 10 åren, då jag är ensambarn och galet egoistisk.
Nu för tiden sitter jag hemma under helgerna, då jag avstår från alkohol, så avstår jag också att gå ut. Det känns som att jag bara drar ner feststämningen när jag sitter där nykter och bra mycket mer proper än de andra. Självklart vet jag att jag kan ha kul utan alkohol, men jag önskar att jag kunde vara en bättre festperson i nyktert tillstånd. I nuläget är jag rätt stel, vågar inte dansa och skrattar halvhjärtat.
Min vardag ser ut som så : Vakna, träna, skola, jobba/träna, sova.
Jag gick från en utåtriktad sessa till att bli en eremit. De få gångerna jag orkar umgås med någon så blir jag stressad, som om de inkräktar på min tid. Jag vill såklart inte kunna säga något sådant, men det är så det är.
Jag önskar att jag hade vilja och kraft nog att förändras.
100205: Kvällsfunderingar
Man kanske borde skaffa sig en norsk?
100205: Lyckorus!
De här tre skivorna hamnade i min ägo idag. Så lycklig man kan bli!
100203: Hot Topic
De här två tillsammans ger mig lite "Alice in wonderland"-känsla, får inte ni det?
100203: Fast car
100203: Studiemotivation? Vad är det?
Jag kan verkligen inte hitta motivationen till att skriva en 12-sidors uppsats på engelska, eller att läsa tre tunga böcker för att analysera dem i en och samma uppgift. Inte heller har jag motivationen till att argumentera mot mig själv i något etiskt dilemma. De 5 proven som väntar har jag inga problem med, men detta skrivande, för vart fan har mina ord tagit vägen?
