weragr

Hej morfar!

Idag är det en sån där jobbig dag, den dagen som är jobbigast varje år, dagen du avled. Just i dag så är det 10 år sedan, men vet du att det fortfarande är lika jobbigt? Som du kanske har sett så har jag ett kort från din 60-årsdag på mitt skrivbord. Jag saknar dig fortfarande så pass att det gör ont!

Det finns så mycket jag skulle vilja säga till dig, bara sitta och prata med dig. Det finns så många tillfällen då jag önskar att jag kunde rymma till dig, när allt känns jobbigt. Oavsett vad så vet jag att du hade tagit emot mig med öppna armar, du hade låtit mig gråta, låtit mig idiotförklarat varenda människa. Du är den enda jag verkligen aldrig vill förlora. Kanske fånigt av mig att ibland tänka tanken att du egentligen bara har börjat om ditt liv, någon annanstans, men jag önskar att det vore så, så att det åtminstone skulle finnas en liten chans att jag kunde träffa dig igen.

Med tanke på hur familjen har splittrats under de åren du varit borta, så skulle du verkligen behövas. Jag vet att både jag och min mor skulle behöva dig här. Saker och ting förändras så mycket. I år fyller jag 18, nästa år flyttar jag och börjar på högskola och det finns inget jag hellre skulle vilja än att du var med mig när jag våndas över vilka skolor jag ska söka, över vad jag behöver i lägenheten, och att jag kunde ringa dig när jag känner att allt rasar samman.

Jag har iallafall lyckats med något som jag tror att du skulle ha varit glad över, jag har fått tillbaka Matilda, som är den storasyster jag aldrig fick. Vi är så lika, och äntligen har jag någon jag kan prata med iallafall. Vi är ju av samma kött och blod, och jag önskar att du fått se allt vi har gått igenom, allt som din son förstörde, allt som din fru förnekat. Fast det har du ju förstås, men från ditt perspektiv.

Det händer ofta att jag önskar att det var jag istället för du, för min mor hade behövt dig, du hade kunnat stötta henne bättre än vad jag kan. Ofta önskar jag också att jag kunde gå tillbaka ca 12 år och verkligen vara hos dig varje dag, säga att jag älskar dig, och vara där när du lämnar jordelivet. Jag drömmer ofta att jag är det, och det hade känts bättre, med tanke på att jag vet hur nära vi var. Min mor kan ibland bara stirra förskräckt på mig och säga att jag beter mig precis som du skulle ha gjort i det läget, att jag påminner så mycket om dig i sättet och sådant. Det gör mig lycklig, för oavsett vad, kommer du alltid vara min hjälte. Den enda man jag någonsin kommer kunna lita på till 100%.

Jag hoppas att tiden går fortare på den plats där du är, och att vi snart ses.
Tills dess;
Godnatt morfar, min hjälte.

/ W

FÖR NI HAR TAGIT STUDENTEN, FYFAN VAD NI ÄR BRA!

       

      

      

     

   

Josefinas födelsedagskalas i bilder.
Vill ni ha text till föreslår jag att ni ska gå in på Emelie's blogg.