weragr

I plan to crawl outside these walls,
Close my eyes and see.
And fall into the heart and arms,
Of those who wait for me.
I cannot move a mountain now;
I can no longer run.
I cannot be who I was then:
In a way, I never was.

I watch the clouds go sailing;
I watch the clock and sun.
Oh, I watch myself, depending on,
September when it comes.

So when the shadows link them,
And burn away the clouds.
They will fly me, like an angel,
To a place where I can rest.
When this begins, I'll let you know,
September when it comes.

Ingen kan förstå vad den här mannen är för mig.

Igår var dagen med stort D, jag och min mor skulle se våra drömmars man, Joakim Thåström. Efter en tre timmars resa, 3-4 timmar spenderade genom att gå i affärer och att äta, så var det äntligen dags för insläppet. Dock trodde jag inte att det var sant, när vi kom in dit ca 10 minuter innan, så var det kanske 30 pers där. 80% av publiken var långa smala pojkar och flickor. Resten var antagligen gamla inbitna Thåström-fans, i min mors ålder och äldre.

Strax innan förbandet klev på scenen så var inte ens halva golvet fyllt, och några stackare satt på sidorna, på sina jävla sittplatser (de behagade inte ens gå ner när Thåström gick upp på scenen och bara halva golvet var fyllt, dålig stil.). Förbandet måste vara något av det sämsta jag hört, åtminstone live, för Johnossi lät nästan lyssningsbara på de inspelade låtarna.

Publikens jubel och sockerdrickan i kroppen när allas vår Joakim Thåström klev upp på scenen var underbart. Jag kom på mig själv med att stå som paralyserad och bara stirra på honom flera gånger under konserten, och jag förstår äntligen vad min mor menar med att "få kontakt", som hon tjatat om sen jag började lyssna på Thåström (eftersom hon är veteran, hennes 15-16e konsert med Thåström).

Han inledde med "Tillbaks till trehörnsgatan", senare under konserten kom flera favoriter som "Rock 'N' Roll är död", "Jag är en idiot", "Sönder Boulevard" och "Fanfanfan". Självklart var ALLT helt underbart, och jag skulle göra vad som helst för att uppleva det igen.

Jag fylldes av kärlek, precis som på herr Winnerbäck i november. Och vad skulle göra min Alla-Hjärtans-Dag bättre än att sväva på Joakim Thåströms kärlek?


Älskade, Älskade Thåström <3

Eftersom jag inte kan sluta lyssna på grabben (Thank god for Emmie som la ut honom på sin blogg), så vill jag självklart dela med mig av alla rysningar och förälskelsen.
Så lyssna och njut förfan!

Nästan 3 timmar av konstant kärlek!
Det var vad jag utsattes för igår, mellan 20.00 och 22.50. Förbandet var riktigt bra (och basisten var grymt jävla snygg), Andreas Grega hette dem, och jag rekommenderar dem starkt! När allas vårat hjärta Lars klev upp på scenen så blev jag förlorad. Människan är så vacker, hans röst är oslagbar, och jag känner mig nykär så fort jag lyssnar på hans låtar hemma, nu är jag på ett djupare stadie, jag är förälskad.
Att han spelade många av mina absoluta favoriter var ju ingen nackdel, Söndag 13.3.99, Jag har väntat på ett regn, Elden, Elegi, Söndermarken och Lång dag.
KÄRLEK. KÄRLEK.KÄRLEK.

Jag vet inte vad jag ska säga mer än det.

♥

Vissa människor saknar man mer än andra.


" Många ord som jag sa verkar tomma idag
från mitt kloka perspektiv
inget finns kvar, av dom tvivel jag bar
att du var ett tidsfördriv
Du betydde inte allt
men det blåste aldrig kallt
helt nära dig"

" It's true,
I can't get you off my mind,
It's you,
and the mess you left behind.
It's sad,
I keep breathing by the phone,
it's me, left here all alone,
I'm left here all alone. "

De här två ska rädda mitt liv.
Jag litar på att herr Winnerbäck klarar av en sådan uppgift!