100214: Alla sagor, alla under, allt på en och samma gång!
Igår var dagen med stort D, jag och min mor skulle se våra drömmars man, Joakim Thåström. Efter en tre timmars resa, 3-4 timmar spenderade genom att gå i affärer och att äta, så var det äntligen dags för insläppet. Dock trodde jag inte att det var sant, när vi kom in dit ca 10 minuter innan, så var det kanske 30 pers där. 80% av publiken var långa smala pojkar och flickor. Resten var antagligen gamla inbitna Thåström-fans, i min mors ålder och äldre.
Strax innan förbandet klev på scenen så var inte ens halva golvet fyllt, och några stackare satt på sidorna, på sina jävla sittplatser (de behagade inte ens gå ner när Thåström gick upp på scenen och bara halva golvet var fyllt, dålig stil.). Förbandet måste vara något av det sämsta jag hört, åtminstone live, för Johnossi lät nästan lyssningsbara på de inspelade låtarna.
Publikens jubel och sockerdrickan i kroppen när allas vår Joakim Thåström klev upp på scenen var underbart. Jag kom på mig själv med att stå som paralyserad och bara stirra på honom flera gånger under konserten, och jag förstår äntligen vad min mor menar med att "få kontakt", som hon tjatat om sen jag började lyssna på Thåström (eftersom hon är veteran, hennes 15-16e konsert med Thåström).
Han inledde med "Tillbaks till trehörnsgatan", senare under konserten kom flera favoriter som "Rock 'N' Roll är död", "Jag är en idiot", "Sönder Boulevard" och "Fanfanfan". Självklart var ALLT helt underbart, och jag skulle göra vad som helst för att uppleva det igen.
Jag fylldes av kärlek, precis som på herr Winnerbäck i november. Och vad skulle göra min Alla-Hjärtans-Dag bättre än att sväva på Joakim Thåströms kärlek?
Älskade, Älskade Thåström <3
