100227: Think you moron
Idag blir allt annat undanträngt, för här ska jag sitta hela dagen, framför min dator.
Har tänkt att jag måste göra undan allt skolarbete, för jag blir stressad av att ha allting liggandes. Jag får skuldkänslor så fort jag gör något annat än att plugga. Det är väl iochförsig bra inför hösten, med högskola och allt. Men just nu så är det svårt då skolan faktiskt tynger ner mig rejält, och nej, inte skolarbetet, bara av att jag måste vara där.
Just idag är det 104 dagar kvar.
Efter dem har jag alltså spenderat:
13 år
eller 156 månader
eller 4745 dagar
eller 6 832 800 minuter endast för att gå skola här.
Här, på ett ställe där jag en gång trivdes, när det fortfarande var hela världen. Nu vet jag så mycket mer, och inser att jag inte behöver det här alls. Jag är tveksam till alla som säger att man längtar hem till Norrland när man väl flyttat härifrån, det är hemskt, men jag tror inte jag kommer sakna någonting här.
100203: Studiemotivation? Vad är det?
Jag kan verkligen inte hitta motivationen till att skriva en 12-sidors uppsats på engelska, eller att läsa tre tunga böcker för att analysera dem i en och samma uppgift. Inte heller har jag motivationen till att argumentera mot mig själv i något etiskt dilemma. De 5 proven som väntar har jag inga problem med, men detta skrivande, för vart fan har mina ord tagit vägen?
091029: It just kinda goes this way
ca 7 månader.
ca 32 veckor.
225 dagar.
5 407 timmar.
324 420 minuter.
19 465 200 sekunder.
Sen är studenten avklarad.
090827: The moment I stop to think
4 dagar avklarade, bara 287 to go!
Det är en evighet kvar, det har inte ens gått en vecka och jag känner mig så negativ och gnällig, men det känns verkligen inte bra. Jag vet inte hur många ur klassen som läser min blogg, antagligen inte så många, och de bör väl känna på sig om de är träffade, men jag ogillar verkligen våran klass. Jag ogillar att lärarna är så slappa. Inget känns seriöst ALLS!
Och att jag bär tanken på att jag vill bort härifrån 24/7 gör väl inte saken bättre. Imorgon ska jag prata med min syo, se om jag kan få läsa ett par ämnen via komvux, ca 200 poäng, så att jag inte behöver läsa klart GeMu'n, den känns verkligen inte nödvändig, inte för mig, inte ett dugg. Självklart måste jag skriva på något papper om att jag läser ett specialanpassat program, ta bort engelska B från schemat, även mentorstiden.
Bleh, jag kommer tryckas ner om jag ska vara här hela tiden.
090820: Tell me boy, now wouldn't that be sweet?
Det här är mitt schema för det kommande året, och det ser inte lika hemskt ut som jag trodde att det skulle göra. De mörkrosa lektionerna, Engelskan, har jag dock inte. Kan bli rätt trevligt med korta dagar, jag som trodde att jag skulle ha fullspäckat schema i trean, men ack så fel jag hade.
Just nu äter jag Crema de Mascarpone med skogsbärssås, och undrar hur man kan komma på att ha ost i glass?
090604: Förr skrek vi
Jag sitter här, i ett nystädat rum, dock så har jag inte orkat stryka gardiner och sätta upp. Men jag tror att jag ska göra det innan jag sätter mig framför en film. Har inte direkt någon koll på vilken film jag ska se, men nåt fint blir det nog.
Jag hade min ABSOLUT SISTA ensamblelektion idag, och det kändes lite vemodigt faktiskt, för FAAAAN vad jag älskar mina musiker! Det kommer vara blandade känslor till hösten när jag inte läser de estetiska ämnena, och väljer de att se mig som en svikare, så är det smällen jag får ta. Jag kommer inte få ta studenten med något program heller, jag bara är. Om jag bara kunde få människorna runt omkring mig att förstå hur viktigt det här är för mig, och hur stort steg det är för mig...
Det är verkligen inte så lätt som jag får det att verka, för jag kommer antagligen fälla ett antal tårar över de stunder med klassen som jag kommer ihåg och minns med glädje. Med rädsla för att bli bortglömd, och med risk för att de i klassen vänder mig ryggen helt, så tar jag det här beslutet, men det är åtminstone vad jag vill. Jag kommer inte klara av ett år till med att känna mig missanpassad och felande, jag vill vara mig själv, den jag egentligen är, vilket pris jag än får betala.
/ W
090603: Ärligt talat, jag är trött
Idag var det mer kubb på schemat, och as usual, så vann vi.
Är det nåt jag är less på, så är det människor.
Men jag antar att det går över, förhoppningsvis.
090531: Sing your life, anyone can think of words that rhyme
Just det!
Går allt som det ska så är det 5 (!) dagar kvar tills jag är fri från skolan!
090526: Roll roll and flee
15 dagar kvar.
Hörde jag ordet fri?
Ja,fri från idioter, galningar, byfånar eller vad man nu vill kalla dem.
Fy fan vad skönt.
090519: Du ville skriva ett epos...
... sedan sa du att hjältinnan,
hjältinnan hon ska likna dig.
Men jag vill verkligen inte något hellre än att vara med hjärtat.
/ W
090519: So I thought
" At least now I know that you've got your head screwed on the right way "
Jag fascineras av äldre människor som har något att berätta, och som förstår vad man menar som tonåring nu, trots att de är över 3 gånger så gammal. Min granne Weris (ja hon heter faktiskt så), är helt underbar när det gäller att prata om det mesta med. Igår satt vi och pratade om skola och så, hon har varit lärare hela sitt liv, utbildade sig i Liverpool, kom till Sverige och har varit lärare sen dess. Hon pratade om att man alltid måste ha en backup-plan, så hon ansåg att mitt tänkande angående skolan och sedan högskolan var bra. Det känns bra att någon tror på mig iallafall, det var även hon som sa de fetstilta orden här ovanför, precis innan jag gick hem.
/ W
090518: I've lived for years without a life
Du är för bra.
<3
18 maj, det är alltså 22 dagar kvar, sen är jag fri, för det här året.
Underbart.
Jag vill inget annat än att vara med pojken just nu, men som jag och Amanda kom fram till, så är det här den sista sommaren vi verkligen vet att vi är på samma ställe, make the most of it!
090513: Det kan vara svårt att bli riktigt nöjd
Äntligen har vi gjort våran sista insats med Öppen Scen, det enda som återstår nu är att vi ska lämna över den till hösten, till ettorna. Det har väl gått relativt bra med tanke på att den verkligen var värdelös den här gången. Men när vi hade lyckats gjort en enda föreställning utan massa uppseendeväckande jävelskap, så ställer sig sångaren iklädd endast kalsonger på scenen, antagligen som protest mot att han inte fick ha sin Mankini.
Men alltså seriöst, fel att bara acceptera att vi inte skulle provocera??
Jag och Anna F hade nog lättsamt kunna slå ner honom från scenen, det kändes som det.
Fyfan för idioter.
/ Wera
