weragr

Vissa människor saknar man mer än andra.


" Många ord som jag sa verkar tomma idag
från mitt kloka perspektiv
inget finns kvar, av dom tvivel jag bar
att du var ett tidsfördriv
Du betydde inte allt
men det blåste aldrig kallt
helt nära dig"

"Always said her life was never meant to be
Stuck here living someone else's dream
Well beyond your window there is so much more
Even every prison has a open door


Veronika, Saint Veronika
You can't leave this world behind
So be strong enough to hold onto us
it's just not your time to die"

Min kropp mår bra, mitt psyke är ett kaos.
Och vem fan skulle jag kunna ringa mitt inatten när paniken äter upp mig?

På söndagen tog vi det bara lugnt och slappade, vi gick även på bio och såg den här filmen.
Den var riktigt fin, och jag som är svag för franska filmer...

       

  


På lördagen gick vi i Gamla stan lite och tittade och fördrev tid. Senare gjorde vi oss i ordning och var tänkt att gå ut på Djursholm, men det var så otroligt dåligt väder att vi tog bussen dit, åt middag och väntade på att få gå på Cats.

Den musikalen var något utöver det vanliga, och en motsats till fredagens musikal. Här var det mängder av rekvisita och dekor, mycket utklädnad, mycket dans, akrobatik och mycket mer! När musikalen började så kom en katt smygandes vid mina fötter, någon hängde från taket, de kom från alla ingångar klättrade på räcken, smög bland publiken. De här skådespelarna ÄR katter.

Det finns inga ord för att beskriva den här musikalen med, som gör den rättvisa.
Men sevärd, det är den!

     


Fredagen tillbringades på Södermalm där vi gick och tittade i lite affärer, tills vi kom fram till att vi skulle gå till Globengallerian. Sagt och gjort så plågade min mor sig över samma bro som hon plågades vid för två år sedan då vi skulle på Diru. Iallafall så var jag inte på shoppinghumör och handlade för hela 17 kr, hårsnoddar.

Vi vände och gick mot Gamla stan igen, gjorde oss i ordning på vandrarhemmet och gick och åt. Vandrade sedan ut på Söder igen där vi satte oss på ett Waynes Coffee och fördrev lite tid innan vi gick på Göta Lejon. Väl där inne så var det jättetrevlig personal, och jag önskar att det fanns såna människor här i närheten! När vi släpptes in i salongen så blev jag jättenojig, tycker inte om att ha främmande människor bredvid mig. Dock fick jag en 50-talsgalning bredvid mig som började snacka musik, så det gick riktigt bra faktiskt. Och när ridåerna gick upp, och jag såg Brolle där så tog mitt hjärta några extra skutt. ( Min pojkvän har faktiskt gått med på att dela mig med honom, på ett villkor dock. )

Showen var tokbra, det var tokbra skådisar och musiken är ju den jag är uppväxt med, så det var en grym upplevelse! Jag log genom hela showen. Fast liiite avundsjuk blev jag ju på flickan som spelade Maria-Elena, Buddy's flickvän, hmph.

De sista 20 minuterna var som en rockkonsert där varenda människa stod upp och klappade, dansade, skrek och sjöng med. Underbart!

08.20: Bussen från Strömsund till Östersund går.
10.05: Bussen är framme i Östersund, jag och min mor går och köper färdkost i form av en Subwaymacka.
11.10: Tåget går från Östersund till Estocolmo, det är ovanligt många bekanta ansikten på tåget. Vi sitter vid ett bord, mitt emot ett sött gammalt par.
ca 15.00: Börjar konversera med det gamla paret, undrar konstant överhur mannen i fråga förlorat sina fingrar på vänsterhanden, men anser att det är oartigt att fråga.
17.00: Tåget är framme i Estocolmo och vi ger oss av mot gamla stan för att hitta vandrarhemmet vi skulle bo på. Vi hittar det och tar det lite lugnt, bäddar osv, innan vi bestämmer oss för att äta. Vi går in mot stan och jag får en ångestattack, slutar med att vi köper mat på Coop-affären som ligger på gatan ovanför vandrarhemmet. Vi somnar men får inte mycket sömn då rummet intill befolkas av ett gäng överförfriskade unga norrmän som har några extremt högljudda kvinnor på rummet.