weragr

Jag sitter här, i ett nystädat rum, dock så har jag inte orkat stryka gardiner och sätta upp. Men jag tror att jag ska göra det innan jag sätter mig framför en film. Har inte direkt någon koll på vilken film jag ska se, men nåt fint blir det nog.

Jag hade min ABSOLUT SISTA ensamblelektion idag, och det kändes lite vemodigt faktiskt, för FAAAAN vad jag älskar mina musiker! Det kommer vara blandade känslor till hösten när jag inte läser de estetiska ämnena, och väljer de att se mig som en svikare, så är det smällen jag får ta. Jag kommer inte få ta studenten med något program heller, jag bara är. Om jag bara kunde få människorna runt omkring mig att förstå hur viktigt det här är för mig, och hur stort steg det är för mig...

Det är verkligen inte så lätt som jag får det att verka, för jag kommer antagligen fälla ett antal tårar över de stunder med klassen som jag kommer ihåg och minns med glädje. Med rädsla för att bli bortglömd, och med risk för att de i klassen vänder mig ryggen helt, så tar jag det här beslutet, men det är åtminstone vad jag vill. Jag kommer inte klara av ett år till med att känna mig missanpassad och felande, jag vill vara mig själv, den jag egentligen är, vilket pris jag än får betala.

/ W