weragr

Igår tog mina älskade, ÄLSKADE estettreor studenten.
I kyrkan klarade jag mig utan tårar tills Amanda den jäveln började spela sin version av Cindy Lauper's "True colours". Vid första tonen så svämmade mina ögon över. Hemska människa. Som tur var så stod Tony-boi där och fick mig att le igen.

Efter att vi hade varit i kyrkan gick jag, Ida och Per iväg och åt med estetettorna på Corner innan vi skulle springa iväg och kolla på studenternas utspring. Väl vid utspringet försökte jag tappert ta kort på de olika klasserna medan de stod på den lilla scenen, men en liten tant framför mig snodde allt fokus, studentplakat fladdrade framför mig och så vidare. Så jag och Ida studsade iväg ner till Esteternas flak istället.

Väl där började det kännas äkta. Blommor delades ut, kort togs, det blev massa kramar. Det hände verkligen. Det var nog det jobbigaste av allt. Efter att esteterna åkt klart på sitt flak så bar det iväg till Amanda där vi lyckades ta en powernap, och sedan var det studentmiddag, presentöppning och sminkning. Sedan drog vi iväg till Alex där resten av estetarna var.

Jag satt där som minsting, och kände att de var mer min klass än vad min egen klass är. Alkohol förtärdes, det sjöngs och det spelades. Jag hade ett kort men intensivt deeptalk med Sanna, som jag tror att jag chockade rejält. Men det är bara sanningen! Min vän Fredrik F. kom dit och var något berusad. Eftersom jag känt honom så pass länge så fick jag moderskänslor för honom och började anordna vatten och "babysitters". Yey me!

Jag kommer sakna er alla, ni har tagit en stor bit av mitt hjärta.
Tack stjärnorna, ni betyder otroligt mycket, och jag önskar er allt lycka till!

/ W