weragr

Igår fick jag höra något som verkligen gjorde mig glad, ja nästintill lycklig!
En av älsklingens vänner skrev det här till mig:

" Jag vet att jag inte känner dig, och att du antagligen inte vet vem jag är. Tror inte att Robin har pratat om mig på det viset, så det är förståeligt.
Jag är i vilket fall väldigt glad över att Robin hittat dig (eller att du har hittat honom?), och jag ville bara att du skulle veta det. Han förtjänar det bästa, och det var på tiden att han fick det. "


Det höjde min självkänsla lite, och jag tyckte att det var toksött av henne!
Så kunde jag skulle jag ge en tokstor kram till hjärtats vän, Erika! ♥

Ikväll ska jag fota baldeltagarna.
Jag kommer vara avundsjuk, stolt, fascinerad, lyrisk, gråtfärdig, you name it!
Jag har väntat på att få stå där uppklädd de senaste 4 åren, och nästa år är det min tur. Tänk, ett enda år kvar. Jag hoppas att läget är så pass att jag kan gå med hjärtat, för en bättre balkavaljer vet jag inte om jag skulle kunna hitta. Men tiden får väl utvisa det då, jag vet att jag kommer ha världens panik när det gäller klänning, skor och färger! Orange är en fin färg, likaså lila, gul, turkos och smaragdgrön. Stackars pojke som ska gå med mig...

Iallafall. Innan balen ska jag försöka hinna med ett ettårskalas hos Odin, och då blir jag av med den läskiga gula "gunghästen", som faktiskt liknar en snigel, som stirrar på mig. Anledningen till att den står i mitt rum är för att det är det enda rummet som den inte syns i.

Och när balen är slut ska jag direkt på ett 55-årskalas hos pappas faster, som är som en extra farmor för mig. Jag kommer nog somna ovaggad ikväll iallafall.

Jag är ledig den här sista skolveckan, men imorgon ska jag upp på ett möte för lärlingsrådet, plus att jag ska gå och leta en studentpresent. Om jag bara ändå visste vad jag ska leta efter...
Jag får väl ringa ut Ida från skolan annars.

Phiew. Jag ska sitta och ta det lugnt ett tag innan det bär av på ettårskalaset. Bilder från balen kommer när jag har fått bilderna från Amanda.

/ W