weragr

Att släppa någon inpå själen och hjärtat är otroligt svårt. På ett sätt är jag lite rädd för älsklingen, för att han tog sig så nära inpå mig på otroligt kort tid, han bryter ner allt mitt försvar. I många fall kan det ta flera år innan jag vågar blotta min själ för någon. Tex. Min "lillebror" visste inte helt vem jag var försen vi hade känt varandra i tre år. Ingen av de jag räknar till NÄRA vänner, vet allt om mig. Jag önskar bara att jag hade någon sorts trygghet här uppe. Någon som vet ALLT. Vilket antagligen inte kommer hända. Men å andra sidan kanske jag inte ska hitta någon sådan nu, med tanke på att jag flyttar om mindre än ett år...