090510: Det är väl tanken som räknas ändå
När man omges av människor som säger " Det är tanken som räknas " så börjar tankarna snurra i mitt huvud, för jag överanalyserar det och har gjort det ett bra tag. För alltså, om man tänker på hur man ska kunna säga till en person som man knappt pratar med längre, att han är så sjukt underbar och en stor trygghet för en själv, utan att det ska bli konstigt, så hjälper det ju inte det minsta. Så vidare han inte är en tankeläsare det vill säga.
Och om man går omkring och tänker på den där speciella personen i ens liv som man är tokförälskad i. I tankarna så planerar man hur man ska säga något till honom/henne, man planerar hur livet skulle kunna vara, men man är för feg för att ens säga ett enkelt litet "Hej!" i det verkliga livet. Där hjälper inte tankarna ett dugg.
Så varför säger man då att det är tanken som räknas, när det egentligen är handlingen som räknas? De flesta människor är så långt ifrån tankeläsare som man kan komma, så det borde väl vara mer vettigt om man sa "Det är handlingen som räknas", eller?
/ Wera
Jag tror att handlingar räknas, men jag tror också att tanken räknas, tänk alla gånger man Menar väl med sina handlingar, men det blir fel när man väl gör det. DÅ är det oftast tanken man blir rörd över, och handligen som skadar. Men jag håller med dig ¨^
