090505: Oh this town kills you when you're young
[ Känsliga läsare varnas, d v s de som tänker klaga på att jag klagar. ]
JÄVLA DEPPTRÄSK!
Det mesta känns för tillfället meningslöst, tråkigt eller helt enkelt otroligt ointressant. Att man inte ses för den man är, en nästan 18-årig ung kvinna som faktiskt har lite hjärna och som kan ta hand om sig själv, gör inte saken bättre. På skolan är man korkad eller en besserwisser (jag orkar inte stava längre), hemma är man en liten tös på högst 5 år som de försöker skydda från allt ont. Det funkar inte i längden, jag vill inte vara kvar. Ta med mig någonstans, vartsomhelst! Men just det, jag är väl inte tillräckligt smart och tillräckligt mentalt gammal att kunna åka någonstans utan att något hemskt händer mig.
/ Wera
Det där med att vara fem år hemma, så kommer det alltid att vara. Så är det för mig fortfarande.
En händelse hos Erikas mor i H-dal.
Storasyster säger vid en påsk middag eller annan familje angelägenhet: Erika du kan väl också hjälpa till? Du kan väl göra det här och sen det här?
Erika tänker: Jag kan faktiskt ta för mig sj och hjälpa till måste hon säga åt mig sådär storasyster aktigt som om jag vore en revloterande tonnåring som aldrig gör något hemma?
Men säger istället: Ja visst det kan jag göra.
En annan händelse:
Erika säger till mor: Vi kanske skulle kunna ha ett litet födelsedags firande i H-dal då vi alltid annars är hos Mattias föräldrar det kan ju va kul å ha hos dig när det är jag som fyller år. Det är bara ett förslag och vi behöver absolut inte bestämma det nu då det är ett tag kvar.
Erikas mor: Ja men kära du det är ett tag kvar så vi får se, det är ingen brådska lilla vän.
Gaaaaaah man e snart 27 och man får alltid höra det. Varför? jo för att jag är yngst.
Och du som är ensam barn det kommer säkerligen sitta i länge.
Och gör man som jag att man säger till då blir det en jobbig diskussion som ens förälder inte vill ta.
De står inte ut med tanke på att ens enda eller yngsta barn växer upp och blir vuxen. De vill gömma sig och leva kvar i när man är liten och tro att det alltid är så verkar det som.
Ha ha.
